Visst kan man ljuga som jag skrivit tidigare, men i längden är det nog ändå bra att vara ärlig mot sig själv. Idag tvingades jag till en situation som jag har jätte svårt för. Jag var tvungen att skiljas från den jag tycker allra mest om - vilket alla som känner mig vet att jag inte klarar av som en vanlig vuxen människa! Att skiljas från personer jag är trygg med är det värsta som finns, och jag försökte först bita ihop och vara stark. Men ack nej det fungerar ju inte. Så jag grät. Jag lät tårarna komma och skrek ut min sorg, grannarna får hålla för öronen om det inte duger för dom. Men efter min lilla stund med hetsgråt och skrålande av sorgliga sånger så kändes det snabbt bättre igen. Jag har fortfarande känslan av att han aldrig mer kommer tillbaka och att jag kommer vara ensam osv, men jag känner mig ändå glad. En vän kom över med sin hund ganska snart efter han hade åkt och vi har haft en jätte bra eftermiddag! Så jag ser det så här: Att han åkte innebar att hon kunde komma och jag kunde ha en väldigt bra eftermiddag!
Nu ska jag bara slöa och kolla på gamla avsnitt av Mike & Molly och äta glass ur en enorm burk ;) Vad ger man inte för dagar som denna ändå? Egentligen är jag nog en ganska lycklig tjej :) Delar med mig av min bra-bok idag.
Bra:
- Jag har varit stark och gått med Nalle, Alexx och lilla Viper - något som gett mig panikångest tidigare :)
- Jag har varit modig och gått med Nalle på Djurmagazinet - också tidigare förknippat med panik.
- Jag har varit känslig och låtit mig själv gråta när A åkte.
Tack:
- För det vackra vädret idag
- För mina vänner <3
- För mina känslor - utan dem skulle jag inte vara jag!
Hjälp mig att hantera mina känslor på ett balanserat sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar