Alla har vi en bild av den perfekta kroppen. Min bild är:
- Smal
- Vältränad¨
- Stora bröst
- Fast rumpa och lår, inga gropar
- Platt mage of course
- Långt fint hår
- Perfekt hy
Och detta är ju sådär lagom lätt att leva upp till. Skulle jag göra det skulle det ta upp så himla mycket av min tid, och för att få de stora brösten så kostar det ju dessutom pengar i massor. Varför inte bara acceptera att jag har en fin kropp - trots att det är lite för mycket fett på låren och att brösten blivit lite mindre när vikten i allmänhet gått ned?
Som vi alla vet har vi ju ett ganska sjukt skönhetsideal i vårat samhälle, det får vi ju höra konstant. Många, däribland jag, försöker att sprida budskapet att alla ser olika ut och är lika vackra för det! Men för mig är det där väldigt dubbelt, för i alla fall jag har enorma krav på mitt eget utseende! Det känns liksom som lite dubbelmoral att predika om att ett naturligt utseende är det vackraste, när jag själv inte alls tycker så om min egen kropp.
Jag har alltså så sent som idag insett att såhär kan det inte vara! Jag kan verkligen inte fortsätta att gå runt och vara onöjd mer. Det hemskaste är att jag på något plan tror att min pojkvän inte ska tycka om mig om jag inte tränar och så - som att han skulle älska mig mer ju mer perfekt kropp jag har. Jag hoppas ju verkligen inte att han blev tillsammans med mig på grund av min kropp :P Nä, jag måste börja se mig själv genom andras ögon oftare, eller helt enkelt ändra sättet mina ögon ser på.
Jag har funderat lite på om positiva affirmationer kan fungera. Att liksom stå framför spegeln och ha någon eller några positiva meningar jag säger till mig själv - tills dem blir sanna för mig. Ve tinte om jag ska börja med några "lättare" i början, typ "Min kropp duger bra som den är", innan jag tar steget att säga att den är snygg, sexig eller liknande. Eller så hoppar jag rakt in i det och säger att den är sexig på en gång :) Ska se vad som känns bäst. Vill ju inte att det ska vara för svårt att få in i huvudet, samtidigt som jag vill ha ut maximal effekt av det :)
Jag har ett mål, och det är att jag ska vara helt totalt nöjd med min egen kropp innan jag får barn. Jag vill för allt i världen inte lära vidare det här tänket till mina barn. Och jag tror även att det är bra att ha en sund kroppssyn innan man blir gravid, kan va lite jobbigt att hantera magens utseende efter födseln annars ;)
Lite cred måste jag ju dock ge till mig själv. Känner mig mycket mer bekväm med min kropp nu än jag tidigare har gjort. Så en klapp på axeln förtjänar jag!
Och till er som läser, häng på och förändra synen på er själva vet ja! Och är du helt totalt nöjd - fan va bra!!
Love <3
- Smal
- Vältränad¨
- Stora bröst
- Fast rumpa och lår, inga gropar
- Platt mage of course
- Långt fint hår
- Perfekt hy
Och detta är ju sådär lagom lätt att leva upp till. Skulle jag göra det skulle det ta upp så himla mycket av min tid, och för att få de stora brösten så kostar det ju dessutom pengar i massor. Varför inte bara acceptera att jag har en fin kropp - trots att det är lite för mycket fett på låren och att brösten blivit lite mindre när vikten i allmänhet gått ned?
Som vi alla vet har vi ju ett ganska sjukt skönhetsideal i vårat samhälle, det får vi ju höra konstant. Många, däribland jag, försöker att sprida budskapet att alla ser olika ut och är lika vackra för det! Men för mig är det där väldigt dubbelt, för i alla fall jag har enorma krav på mitt eget utseende! Det känns liksom som lite dubbelmoral att predika om att ett naturligt utseende är det vackraste, när jag själv inte alls tycker så om min egen kropp.
Jag har alltså så sent som idag insett att såhär kan det inte vara! Jag kan verkligen inte fortsätta att gå runt och vara onöjd mer. Det hemskaste är att jag på något plan tror att min pojkvän inte ska tycka om mig om jag inte tränar och så - som att han skulle älska mig mer ju mer perfekt kropp jag har. Jag hoppas ju verkligen inte att han blev tillsammans med mig på grund av min kropp :P Nä, jag måste börja se mig själv genom andras ögon oftare, eller helt enkelt ändra sättet mina ögon ser på.
Jag har funderat lite på om positiva affirmationer kan fungera. Att liksom stå framför spegeln och ha någon eller några positiva meningar jag säger till mig själv - tills dem blir sanna för mig. Ve tinte om jag ska börja med några "lättare" i början, typ "Min kropp duger bra som den är", innan jag tar steget att säga att den är snygg, sexig eller liknande. Eller så hoppar jag rakt in i det och säger att den är sexig på en gång :) Ska se vad som känns bäst. Vill ju inte att det ska vara för svårt att få in i huvudet, samtidigt som jag vill ha ut maximal effekt av det :)
Jag har ett mål, och det är att jag ska vara helt totalt nöjd med min egen kropp innan jag får barn. Jag vill för allt i världen inte lära vidare det här tänket till mina barn. Och jag tror även att det är bra att ha en sund kroppssyn innan man blir gravid, kan va lite jobbigt att hantera magens utseende efter födseln annars ;)
Lite cred måste jag ju dock ge till mig själv. Känner mig mycket mer bekväm med min kropp nu än jag tidigare har gjort. Så en klapp på axeln förtjänar jag!
Och till er som läser, häng på och förändra synen på er själva vet ja! Och är du helt totalt nöjd - fan va bra!!
Love <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar