Visualisering

I dessa tider är det rörigt, vi vet inte hur framtiden blir och en inre oro börjar smyga sig på lite lätt. Det blir smått svårt att andas när jag tänker på hur osäkert allt är nu, jag hatar dessa perioder i livet! 

Mitt främsta vapen mot oron, förutom Andreas lugnande ord, är visualisering. Jag funderar ut den absolut mest optimala framtiden för oss och sätter mig in i hur det skulle vara att leva i den framtiden. Just nu visualiserar jag april månad. Andreas kommer börja jobbet på Folksam då och jag kommer ha skrivit båda tentorna och klarat dem. Vi kommer ha en bil och en ny TV. Det kommer helt enkelt vara awesome att leva i April ;) Jag vet att man inte blir lyckligare av materiella ting, men man blir då absolut GLADARE ;) Och ska Andreas kunna uppfylla sin dröm om att bli en "stekare" så måste vi ju ha mer pengar för att finansiera hans fancy-pants osv ;D 

Solen som lyser in genom fönstret gör faktiskt även den ganska stora underverk, allt känns som att det ordnar sig och livet känns lite mindre allvarligt. Visst, jag drunknar i skolarbete just nu, men vad spelar det för roll när solen skiner? ;) Och visst orkar jag inte träna på samma sätt just nu, men det är ingen fara - med solen i ögonen ser ingen hur man ser ut ändå ^^ Skämt åsido, solen är underbar!

En sak jag hört många gånger är att man ska leva som att det man vill ska hända redan har hänt. Så egentligen kanske jag borde börja ringa runt och berätta för alla att Andreas fått jobb på Folksam och att jag klarat tentorna! ;) Det kommer ju ändå hända snart så lika bra att fira redan nu :) Har faktiskt firat att Andreas fått jobbet med god mat två dagar i rad. Fattas bara att dom ringer och bekräftar det vi redan vet :) 

Jag känner mig faktiskt på riktigt bra humör, pigg och glad :) Kanske för att jag svalde en koffeintablett för en halvtimme sedan ;)  Vad gör man inte för att orka lite mer på dagarna? :P 

Som lite avslutning vill jag dela med mig av lite härlig musik och en liten hälsning till en jag saknar så enormt. Jessi, min förra hund som inte finns med oss längre. Jag saknar henne varje dag, trots allt som var jobbigt och svårt så finns det stunder jag fortfarande kallar Nalle för Jessi. Det blir lättare och lättare att leva utan henne, därav denna låten. Hon, eller snarare saknaden av henne, påverkar mig mindre och mindre i vardagen. Jag gråter inte lika ofta längre. Men det betyder inte att jag glömt henne. Absolut inte. Men hon tar inte upp lika mycket plats längre.