fredag 22 november 2013

Tjenare gamle vän

Ja men tjenare Fröken Ångest, det var länge sedan sist! Hur har du haft det, har du saknat mig? För jag undrade var du tog vägen, men jag saknade inte dig. Jag var förundrad över hur länge du var borta, och visst kände jag att du var i närheten ibland - men du kom aldrig fram och sa hej till mig. Jag vet inte om jag tycker om att du hälsar på just ikväll, jag ska upp och jobba imorgon och skulle behöva sova. Det skulle vara trevligt om du kunde gå hem nu. Nähe, du stannar. Okej. Vill du ha te? Kaffe? En kaka som jag förgiftat kanske? Inte det? Vad ska vi hitta på hela kvällen då?

Hej Isabelle. Ja det var alltför länge sen sist. Jag har haft det bra, solat mig på Mallis. Laddat upp energi liksom. Har smugit runt ditt hus och kikat in ibland, du har haft det bra har jag sett. Jag dök in nu ganska spontant, du vet varför, och jag har ingenstans att sova inatt så jag tänkte sova här hos dig, det går väl bra. Va bra. Jag vill inte ha någonting av dig, bara din uppmärksamhet och din tid. Ska du jobba? Ja men så trevligt, det är väl något du gör ofta nu har jag förstått. Jag tänkte att vi ikväll kan sitta och bara prata med varandra, diskutera allt i ditt liv och så. Det brukar väl vara trevligt?

Kära Ångest, vi känner varandra alltför väl och jag vet att du låter insmickrande men att det egentligen bara är en mask du bär för att komma nära mig. Lura mig. Egentligen älskar du att se mig lida, att se mig gråta och skrika i förtvivlan. Du njuter av min ensamhet, av min sårbarhet och leder mig in på tankar och beteenden jag får skämmas över sedan och ångra. Om du bara skulle ta på dig kappan och gå ut genom dörren, den är där borta. Snälla. Jag behöver sova och jag vill inte ha dig i mitt liv just nu. Livet var underbart när du inte var här, så snälla gå och stör någon annan.

Isabelle.... du vet att jag inte kan gå förrän du slutar ge mig av din energi. Din ilska göder mig, jag lever på den. Jag tar din ilska och ger tillbaka den där sugande känslan av tomhet som äter dig inifrån, känner du igen den? Och när jag är klar med dig har du ingen energi kvar alls, bara tomhet och en ihålighet som syns i dina ögon. Jobba imorgon? Ja, du lär ju få kämpa. Du vet att jag inte släpper dig inatt, kanske inte ens imorgon. Jag har vilat upp mig nu, allt du kan göra är att hoppas att du gjort detsamma.

Suck.

1 kommentar: