Jobb-bubblan

Har ni känt den nån gång? När man är i skolan eller på jobbet och man liksom glömmer att längta hem? Jag kände igår när jag jobbade 7-20:30 att jag faktiskt inte längtade hem förrän vid kanske 19:30. Och jag kände mig som en annan människa, med andra prioriteringar. En underlig upplevelse. Men jag funderar på om det är hjärnans sätt att klara långa arbetspass? Om jag skulle börja toklängta hem vid lunch så är det ju döden att behöva va kvar i 9 timmar till. Därför tror jag att jag gick in i jobbet till den grad att jag stängde ute allt annat. Jag var med min brukare, och det var hon som var viktig de där 13,5 timmarna. Punkt och slut.

Nu ska jag ha helg, med ett kort arbetspass imorgon bara. Najs!

Kanske jag skulle ta och komma tillbaka på gymmet igen nu när jag är ledig då? ;)