Jag vill inte bli igångsatt. Inte om det går att undvika. Så tror jag ändå att de flesta känner, men jag vet inte om alla känner på samma sätt som jag. Därför tänkte jag ventilera lite tankar som susar omkring i huvudet kring detta.
Efter att ha gått igenom en IVF behandling och fått ett embryo instoppat så känns en naturlig förlossning (en som startar av sig själv) väldigt viktig för mig. Det skulle ge mig en annan tro på min egen kropp. Visst, den har bakat en unge där inne i 9 månader nu, men ändå känner jag att den ju faktiskt fick hjälp, lite fusk liksom.
Kanske kan jag jämföra det med pepparkaksbakning? Det var ju jul ganska nyligt så inte har ni väl glömt hur det går till?
Man kan säga att jag ser på det som att vi gått till Ica, köpt färdig deg, och sen bara behövt baka ut och grädda pepparkaksgubben. Fusk alltså. Som att alla som får barn naturlig väg gör sin egen deg, bakar ut och gräddar. Hela processen. Förstår ni hur jag menar?
Om jag då skulle gå över tiden så pass att jag blir igångsatt, ja då känns det lite som att vi lånar in en människa som får öppna ugnen och ta ut plåten åt oss. Jag skulle liksom stå där bredvid och känna "jag kan inte ens öppna ugnen". En besvikelse på min egen kropp, ännu mer misstro mot den.
Ända sedan vi började försöka skaffa barn och det gång på gång inte gick, ja då växte ju misstron till min kropp. Den klarade ju inte av det den är skapad för ens. Värdelös. Sen växte tilltron lite när den tog åt sig embryot på första försöket, och lyckades till och med skapa så många ägg att vi nu har 3 embryon nedfrysta. Men den tilltron till kroppen väger liksom inte riktigt upp all misstro som uppstod före graviditeten. En egenstartad förlossning (oavsett hur det sen går) skulle liksom öka på tilltron ännu lite mer, då skulle det kännas som att den iallafall kan göra det den ska. Då skulle jag känna större tro på att vi kan få fler barn efter detta, och inte den stora enorma osäkerheten jag känner nu. "Hade vi bara en jävla tur denna gång?" är en väldigt frustrerande tanke.
Så känner jag alltså, och jag hoppas att jag slipper känna så särskilt länge till. 2 dagar kvar till beräknad födelse, och förhoppningsvis dröjer det inte länge nu!
Efter att ha gått igenom en IVF behandling och fått ett embryo instoppat så känns en naturlig förlossning (en som startar av sig själv) väldigt viktig för mig. Det skulle ge mig en annan tro på min egen kropp. Visst, den har bakat en unge där inne i 9 månader nu, men ändå känner jag att den ju faktiskt fick hjälp, lite fusk liksom.
Kanske kan jag jämföra det med pepparkaksbakning? Det var ju jul ganska nyligt så inte har ni väl glömt hur det går till?
Man kan säga att jag ser på det som att vi gått till Ica, köpt färdig deg, och sen bara behövt baka ut och grädda pepparkaksgubben. Fusk alltså. Som att alla som får barn naturlig väg gör sin egen deg, bakar ut och gräddar. Hela processen. Förstår ni hur jag menar?
Om jag då skulle gå över tiden så pass att jag blir igångsatt, ja då känns det lite som att vi lånar in en människa som får öppna ugnen och ta ut plåten åt oss. Jag skulle liksom stå där bredvid och känna "jag kan inte ens öppna ugnen". En besvikelse på min egen kropp, ännu mer misstro mot den.
Ända sedan vi började försöka skaffa barn och det gång på gång inte gick, ja då växte ju misstron till min kropp. Den klarade ju inte av det den är skapad för ens. Värdelös. Sen växte tilltron lite när den tog åt sig embryot på första försöket, och lyckades till och med skapa så många ägg att vi nu har 3 embryon nedfrysta. Men den tilltron till kroppen väger liksom inte riktigt upp all misstro som uppstod före graviditeten. En egenstartad förlossning (oavsett hur det sen går) skulle liksom öka på tilltron ännu lite mer, då skulle det kännas som att den iallafall kan göra det den ska. Då skulle jag känna större tro på att vi kan få fler barn efter detta, och inte den stora enorma osäkerheten jag känner nu. "Hade vi bara en jävla tur denna gång?" är en väldigt frustrerande tanke.
Så känner jag alltså, och jag hoppas att jag slipper känna så särskilt länge till. 2 dagar kvar till beräknad födelse, och förhoppningsvis dröjer det inte länge nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar