Idag har jag lärt mig något nytt! Min älskade underbare Andreas köpte mig Mia Törnbloms bok med hennes samlade tankar om självkänsla för några dagar sedan. Och det är just nu jag behöver den som mest!
Idag har jag lärt mig att det finns en liten plats i allas hjärnor som heter Amygdala, låter som en ganska härlig plats tycker jag :) Men det beror tydligen helt på vem man är och vad man varit med om. Denna plats i hjärnan sparar nämligen känslor vi upplevt i olika situationer. Till exempel: Om jag ser en hund så blir jag glad, för när jag sett hundar tidigare så har jag upplevt det positivt och fått en bra känsla. Detta sparas alltså, och nästa gång jag ser en hund får jag en bra känsla. Om jag istället blivit biten av en hund så finns det stor risk att känslan av skräck sparas i Amygdala, och nästa gång jag ser en hund så blir jag rädd.
Det här fenomenet vet man ju själv ofta om, men man förstår det inte helt fullt ut. Det är liksom självklart att man blir rädd om man blivit biten förut. Det intressanta är att vi faktiskt själva kan välja att spara vissa känslor i Amygdala. Om vi lyckas med en sak under dagen så kan vi välja att bekräfta det med en liten piruett eller kanske ett diskret "fan va bra!" och ett leende :) Något som gör att vi får en bra positiv känsla i kroppen, då sparas detta i vår hjärna och så finns det kvar där :) Det ultimata är ju att Amygdala ska innehålla fler positiva känslominnen än negativa, så det är bara ösa på med så mycket positivt som möjligt och försöka förhindra att det fylls på med för mycket negativt.
Så till dagens lärdom om ilska och att vara långsint. Tydligen så tar det 90 sekunder för ilska att uppstå och sprida sig i oss. Efter dessa 90 sekunder så har vi faktiskt ett eget val: att fortsätta vara arga eller att försöka släppa det och göra något konstruktivt av det istället. Det här har jag personligen väldigt svårt med, när jag väl fått arg-känslan så är det som att den slår rot i mig och vägrar släppa. Detta kanske beror på att jag aldrig riktigt vetat vad jag ska ta mig till istället, jag har liksom haft någon egen tanke om att bara släppa det och bli glad direkt igen. Så funkar det ju liksom inte oftast. För oftast så har man ju blivit arg av en anledning, och att bara förtränga det och bli "glad" igen funkar inte i längden, då lagras ju bara all ilska upp till senare. Hur man kan göra istället ska jag återkomma till en annan dag, men ett tips såhär snabbt är att leva i nuet och inse att du har ett val över hur du känner. Väljer du att fortsätta vara arg så är det ditt VAL, kom ihåg det :)
Nu har det blivit dags för mig att överge allt detta en stund och gräva ned mig i matematik istället. Det kommer gå bra, för det har jag bestämt mig för :)
Idag har jag lärt mig att det finns en liten plats i allas hjärnor som heter Amygdala, låter som en ganska härlig plats tycker jag :) Men det beror tydligen helt på vem man är och vad man varit med om. Denna plats i hjärnan sparar nämligen känslor vi upplevt i olika situationer. Till exempel: Om jag ser en hund så blir jag glad, för när jag sett hundar tidigare så har jag upplevt det positivt och fått en bra känsla. Detta sparas alltså, och nästa gång jag ser en hund får jag en bra känsla. Om jag istället blivit biten av en hund så finns det stor risk att känslan av skräck sparas i Amygdala, och nästa gång jag ser en hund så blir jag rädd.
Det här fenomenet vet man ju själv ofta om, men man förstår det inte helt fullt ut. Det är liksom självklart att man blir rädd om man blivit biten förut. Det intressanta är att vi faktiskt själva kan välja att spara vissa känslor i Amygdala. Om vi lyckas med en sak under dagen så kan vi välja att bekräfta det med en liten piruett eller kanske ett diskret "fan va bra!" och ett leende :) Något som gör att vi får en bra positiv känsla i kroppen, då sparas detta i vår hjärna och så finns det kvar där :) Det ultimata är ju att Amygdala ska innehålla fler positiva känslominnen än negativa, så det är bara ösa på med så mycket positivt som möjligt och försöka förhindra att det fylls på med för mycket negativt.
Så till dagens lärdom om ilska och att vara långsint. Tydligen så tar det 90 sekunder för ilska att uppstå och sprida sig i oss. Efter dessa 90 sekunder så har vi faktiskt ett eget val: att fortsätta vara arga eller att försöka släppa det och göra något konstruktivt av det istället. Det här har jag personligen väldigt svårt med, när jag väl fått arg-känslan så är det som att den slår rot i mig och vägrar släppa. Detta kanske beror på att jag aldrig riktigt vetat vad jag ska ta mig till istället, jag har liksom haft någon egen tanke om att bara släppa det och bli glad direkt igen. Så funkar det ju liksom inte oftast. För oftast så har man ju blivit arg av en anledning, och att bara förtränga det och bli "glad" igen funkar inte i längden, då lagras ju bara all ilska upp till senare. Hur man kan göra istället ska jag återkomma till en annan dag, men ett tips såhär snabbt är att leva i nuet och inse att du har ett val över hur du känner. Väljer du att fortsätta vara arg så är det ditt VAL, kom ihåg det :)
Nu har det blivit dags för mig att överge allt detta en stund och gräva ned mig i matematik istället. Det kommer gå bra, för det har jag bestämt mig för :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar