torsdag 22 november 2012

Gamla tv-spel

Packade upp mitt PS2 igår och kopplade in det. Var ju tvungen att spela "Crash team racing", mitt favoritspel genom tiderna. Det är ett sånt där spel som har hängt med sedan barnsben, jag spelade det med min lillebror när jag var liten och jag älskade det! Det är liksom många minnen och mycket känslor knutna till spelet vilket har gjort att det för mig är tidlöst. När jag hör musiken i spelet sprids liksom en hemtrevlig känsla i mig, barnet i mig vaknar till liv.

Ofta saknar jag och längtar tillbaka till tiden när jag var runt 9 år gammal och allt var så mycket lättare. Jag längtar även tillbaka till tiden före det, före farmor dog och när vi var med pappa varannan vecka, inte bara varannan helg. Jag saknar våra resor till stugan på Åland, när det bara var jag, Kevin och pappa. Våra pokerkvällar när det blivit mörkt ute och Kevins 11 byten och "nästan stege" :P Många skratt och allmänt mysigt. Jag kan aldrig gå tillbaka till den tiden, det är så mycket som är annorlunda nu och saker är inte lika lätta som de var då. Bara en sån sak som att åka till Åland har ju blivit så mycket mer komplicerat när jag bor längre norrut och dessutom har hund. Det enda jag kan göra nu är att försöka ge mina egna barn (som kommer förr eller senare) lika härliga minnen från sin barndom som jag har. Att ge dem möjlighet att uppleva saker och ge dem av min tid.

Istället för att känna mig ledsen över att allt det härliga är förbi så borde jag se det som att jag har tur som hade en så bra uppväxt och att jag blev en väldigt lyckad vuxen människa. Jag borde istället fokusera på allt bra som händer just nu, för det härliga i livet är ju inte över förrän jag ligger kall och livlös i graven.

Carpe diem var det någon som sa.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar